när jag satte mig vid matbordet och såg laxen potatisen och såsen framför mig
skrek min kropp bara " neeej". och ja börja grina och vägrade äta.
jag vägra, det gick inte!
så pappa åkte hem från jobbet, pratade med mig.
ändras inte de här blir det inget hästeri...
och får inte jag vara bland hästar är mitt liv lika med slut.
helt slut. då kommer ja inte ens orka gå upp på morgonen.
men idag ska ja äta och må bra, ska försöka äta skol lunchen också,
men vi får se hur de blir med det.
men nu kommer bussen puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Komentera vad ni vill, men tänk efter innan ni skriver nått elakt :)