12 Juni

För 4 månader sen...
...fick jag min diagnos, ätstörning.
...rasa mitt liv ihop
...försvann allt som någonsin betytt nått

På 4 månader...
...har jag lyckas byggt upp mitt liv någolunda
...har jag lyckas tagit mig ur det värsta
...ser jag äntligen en framtid.

Kan inte ens tänka att det bara är 4 månader sen.
fyfan vad tiden har gått fort tycker jag.
För 4 månader sen fick jag inte gå utanför dörren,
inte röra mig överhuvutaget,
och nu, nu rör jag mig nästan hur mkt jag vill,
jag har äntligen fått ett liv.

Det är en sak jag är stolt över mig själv,
jag har lyckas kämpa mig såhär jävla långt på endast 4 månader.
det ska jag vara stolt över mig själv över,
men jag har fortfarande en bit kvar, det är klart.
Men jag kan inte se mig själv som sjuk längre,
nu är ja inte sjuk.
Jag tänker iallfall aldrig falla tillbaka.
Inte nu när ja har kämpat så hårt.

visst äre surt att man blivit fetare, men jag överlever med det också.
tror det bara är jag som ser dom dära 6 extra kilona.
hah de låter hur mkt som helst för mig, 6 kg.
det är typ en hel elefant eller nått.
men iaf, jag har kommit såhär långt,
och jag får inte sluta kämpa,
sista rycket nu, sen får jag mitt egna liv.