8 Augusti

Nu kommer en utav mina texter igen,
ni behöver inte läsa, men jag behöver skriva.

När jag står och duschar tänkter jag mkt, lika när jag åker moppe.
för då är det bara ett enda ljud jag hör, det är av vattnet eller av
ljudet ifrån moppen.
Och det är då jag kan slappna av och tänka.
Idag kom jag på att jag är jävligt glad just nu,
jag ska om 1,5 vecka börjar i en helt ny skola.
Det är jag jätte spänd över, fan vad kul det ska bli.
Men samtidigt tänker jag, jaha vad ska dom tänka om mig?
Typ en köttbulle från blge som tycker om djur.
det är vad jag tror iaf, för jag har kommit på.
jag har ingen bra personlighet, jag blir sur hur lätt som helst,
jag mår dåligt över ingenting.
Jag är rädd att dom inte kommer orka med mig.
men skit samma, jag ska ta det som de kommer, men jag oroar mig.

Sen nu har det mesta börjat klarna för mig,
varför jag fick min ätstörning.
Jag har nyss setat och tittat igenom min dator, och hittade nyss
en miljon dikter jag har skrivit eller någon annan.
och alla handlade om samma sak
- döden.
Jag har mått riktigt dåligt när jag var mindre, eller nu snackar vi typ 4-5 år tillbaka.
Det blev efter mamma och pappa skilde sig, sen dog alva 2 år senare och sen dess
har det bara gått nedåt.
Jag tror att allt de här har tärt på min självkänsla, som gjorde sen att jag slutade äta.
Men det är possetivt att jag kan sakta ner, tänka tillbaka och komma på en sån här sak,
jag tror att de betyder att man börjar må bättre.
För ärligt talat har jag inte mått bra en längre tid på 5 jävla år.
Tonåren kommer nog bli det tuffaste kaplitlet i mitt liv, men jag är glad
att förhoppningsvis snart är det över.
Men nu ska jag sluta skriva sånt här, men måste bara få ut det ifrån mitt huvud.
för när det är väl nere på papper/datan då försvinner det.
har en hel mapp på datan med massa såna här texter.
det är skönt att skriva av sig.
nej nu ska jag sluta, för ska gå och lägga mig.
puss.