23 Februari

det är verkligen inte lätt när de är svårt.
just nu känns de som om ja är på botten,
och enda vägen ut är att simma i motström.
men de är så jävla jobbigt.
känner mig så förbannat tjock.
ångesten bara väller över mig nu,
fan det som gick så jävla bra för 1 vecka sen.
fyfan vad glad ja var då,
nu börjar ja komma tillbaka till den dära sjuka linnea.
ja vill inte äta längre, ja vill inte.
men ja vet att ja måste.
men de är så jävla jobbigt, ja känner mig som en jävla köttbulle.
Ja vill bara börja träna, gå ner i vikt igen.
det är ja rädd för när jag kommit ur de här
att ja ska hamna här igen.
för den dära känslan av att vara fet och vill gå ner i vikt
kommer alltid finnas.
den har funnits i över 2 år nu, så den kommer inte försvinna.
bara övergå från den dära rösten som finns i huvudet
till en tanka, en känsla.
men ja är glad nu för att ja bara går hemma.
ja vågar inte visa mig bland folk.
de börjar bli jobbigare och jobbigare att ens åka och handla.
ja hatar att gå i tighta kläder, jeans klarar ja inte av att ha på mig.
skulle aldrig kunna gå i linne heller.
hur fan ska de bli i sommar då?
kommer aaaldrig klara av att gå i bikini.
aldrig.
nej till sommaren ska ja vara smal igen,
ingen fet jävla fetto som ja är nu.
då ska ja vara smal och fin,
iallfall i mina ögon..